Norrländska Korrespondenten – 2 september 1857, sida 3

Det låter besonnerligt. Hafwa de någonsin warit så länge borta förr? — Aldrig, fir, och de hafwa nu fiskat rillsammans i mer ån su år. Francisco lemnade nyckeln tid mannen, fom gaf den tillbaka sedan luckorna blifwit öppnade. Otcr är hon! utropade mannen, då firtogets toppsegel stucko fram öfwer en framskiutande udde på ungefär fyra mils afständ. Francisco kastade ögonen och siyndade utan någon widare anmärfning upp till boninghuset. — Ni, Francisco! fade Don Cumanas, som iniog sitt chokolad, hwad nytt på morgonen? — Aguilla och Nostra Senora del Carmen hafwa anländt och jag har nyss öppnat luckorna Det fynd ett fartag öfwer udden, fom fordrar att närmare undersökas och jag har fommit efter tuben. — Fordrar nårmare undersökning! Hwad menar ni, Francisco? — Emedan Pedro och Giacomo, som förliden afton foro ut att fiska, sedan dess ej hörts af. (Fortf.)