2 SO — Det är hand göromål och jag war twungen att bikta fer honom förliden afton. Jag omtalade för honom en hel mängd saker, hwarefter han frågade mig om detta war allt, på samma gång när stan skadande genom mig med ögonen. Jag darrade då jag ottrade en osanning — ty jag sade att få war. — Jag bekänner mina synder blott för min skapare, och bekänner min färs (ef blott för er; följ derföre mitt exempel, alskade. — Jag skall lyda er til hälften, CEdward. Jag skall ej omtala min färlek. — Då synder, har ni nga, Clara, så an ni gerna kan lyda mig i allt. — Säg ej sa Edward. Wi hafwa alla wära synder och hwilken grof synd saga de ej det wara att älsta en som är en kättare! Heliga Jungfru, förlåt mig! men jag rår ej derför. — Om detta år den enda fynden, min älskade, kan jag med trygghet tildela dig absolution. — Nej. Edward, skämta ej, utan hör mig. Har Jnez bekänt, skola de se efter mig här, och mi få ej råkas mer — åtsminstone på denna plats. Ni fånner til