Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1857, sida 3

lrthet ar N. Tersmeden hos Nioderskapct och Adeln. (Öoctts. fr. Å:o 65.) Men, fåger man slutligea, de andliga behofwen lännas större, de deraf fulande röteljer äro få betänkliga, att något måste göras. Det ondas rot bör wål da sotkas och kännas, innan botemedel föreslas. D.ssa röreljer wisa ingalunda nå gon strafwan att rubba mår evangeliska tro, twartom, alla som söndrat sig för ensklda angaftsöjningar, aro få fana i denna frö, att de å mången ort såtta Cu ihers befänneljeböcker vd) skriftet nåra nog framför den heliga skrijt, od anse sig fram för stutsiyckan utgöra den rätta avangeit ska fersamlingen. Det fan saledes ej wara för deras skull man tror sig böra lemna en hwar full frihet till affall tll en rent främmande lära. Mangen af wåra andlige ifrare rådag oc för denna tilltänkta fiihet. Wi ega ej heller några uffällingat bland dessa separatister. De så sådana man känner, hafva uteslutanDe warit till fördel för den katolska defåns nelsen. Det torde möjligen, ull någon del wara just för dessas skuld, mot hwilfå man ej wil uåmpa gallande lag, som wår fyrka nu skall öppna dörren för ett uttrådande, med rättighet dock för dem att i deras land ftanna, för att me hjelp uf den andliga magt, bwars öfwerhuf wud och levande princip de erkäånna, are beta för ett mål, fom är sttidande mot wårt samhalles ot wår korka. Man wil ej etkåana och infe, siå den hemliga meningen jut med d ss. offer, hwilka ej wilja emottaga konungens nåd, år att ges nom detamma kunna inför wetlden framställa wart land såsom ofördragfamhetens oc) soöta tvinga regering od) folk att tillintetgåra lagar, som skydda war låta, wårt lugn od dem sälert mången flot jtyrelje urom of afundas. Är det wål något sjelfprofwande förständ, nagon inre öfwertygelse om en bättre to, fom wertat dessa affall bland en mennistollass, hwuken swårligen någon högre upplpysning fan ullmåtas? Nej! wisst icke. Man lårer twättom funna anaga, att denna dfwertygelse Olifwit dem dibringad just af dessa fatobfer, fom med barmhertighet, wålgörenhet, böner och wakande öfwer alla, der någon sjålgoro fan wisa sig il ler wådas, erbjuda tröft, och dymedelst mången gång i deras kyrkas skote emot. taga de willradige, de själslidande. Hwad har man ej då att befara af desse miliskes fria arbete, bland en låttrogen hop, då ett affall ei mera medför nägon pajoljd. IBore cj katolicismen till i werlden med dep