Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1857, sida 2

Sedan Francisco afhört Don Cuma. nos berättelsc, Omtalade han för denne på ywad sätt Han lemnat skonerten och sina derpå foljande äfwentpr. Francisce war nu mycket orolig art snart få land i sigte, eller erhälla hjelp från nagoc skepp, emedan deras förökade antal och den långa tid de warit till sjös, nodgade honom att forminska watteurarionerna. Efter få många profningar, war lydan honom slaotligen gunstig och på tredje dagen fingo de sigte på ett fartyg, fom blef dem warse od 103 dem ada ombord. Der war en skonert, fom dref handel på kusten med gulcfaud od) elfenben, men Don Cumanos lysande anbud förmådde dem art ajfptå från ta resa och i hallet sätta öfwer Allantiska hafwet till Carthagena. För Francisco mar det ufgiltigt hwatt Det bur och i Don Cue manos hade han funmt en upprillig wän. — Ni har warit min räddare, sade Spanioren, tillåt mig at gälda cn vel af min skuld — fom oc wistas hos mig. Som Francisco å fin sida cswen wur belåten med Don Cumanos, anteg han dennes andud. De framtommo tydligt