lilla kullen der han hade sin kista och sitt proviantförräd oc nedkastade sig bred: wid der, betraktade han derifran scenen framför sig. Winden hade bedårat, solen sken klari och sjön häfde fig mindre wäldsawt. Hela stranden war beströdd med spillror af fartyget, med sparrar och wattensat och allt emellanåt kunde man warjeblif. wa kroppen af någon neger fom swängdes omkring i den fradgande wågen och äter förswann. Ungefår en timma fatt han sålunda och funderade, då han åter närmade sig dem ban räddat hwilka sutto ej längre än trettio alnar ifrån honom. De sago sjukliga och utmattade ut, men som de tilhörde nagon af stammarne wid kusten och säledes woro mana wid wattnet, baDe de uthärdat bärtre ån de andra slafwarne, fom blifwit tagna från det inre landet eller briggens europriska befiite ning, hwilken samtligen omkommit. Afrikanerne tycttes lifwas af denna samma hetta fom war Francisco få be: lwärlig och höllo nu på att ubyta några ord med hwarandra. Alla hade de qwicknat wid; men de som mest woro i behof