hang bemödanden förgäfwes. Då böls jorna kastade de synbart liflösa fropporna på stranden, för att wid sitt äterfall åter taga dem med sig oc om igen börja samma lek, grep han tag om dem och drog dem i säkerhet på sanden, hwarmed ban fortfor tills femton af negrernas kroppar lågo spridda på banken. Churu utmattade och sanslösa, woro de ej döda, och långt innan han dragit upp den fitta, hade många af dem han för: ut räddat, utan annan hjelp än solens wärma äterkommit till lif. Francisco skulle forifarit med sitt mens niskoälskande wärf, om ej fartyget nu af wågorna blifwit slaget i stycken, hwilka medföljde sjöarne och gåfwo honom några få swåra flag att han blef ur ständ att fortfara med fina bemödanden, utan nedsjönk utmattad på sanden. Alla widare ansträngningar woro också fåfäns ga. Alla fom warit ombord bade blifs wit slungade i sjön på samma gång och de som ej nu woro räddade woro utan all hjelp. Francisco gick fram til dem fom blifwit frälsade och fann tolf af dem fittande uppe, men de återstående ännu liflösa. Derefter gick han upp til den