ywar de funde, då skeppet skakades af siöarne som wåldsamt kastades mot dess sidor. Denna scen förändrades dock snart; strofwet kunde ej längre emotstå wågornas raseri och plötsligt säg Francisco Det dela fig midskepps, hwarpå följde en kanp för lifwet. Hundradetals kroppar sägoc flyta på det wredgade elementet, oc oceanens hwita skum war punkteradt af negrernas swarta hufwuden, fom fräf wade att nå banken. Det war ett rysligt fasawäckande skådespel att fe få måns ga på en gång flungade omkring af wågorna — få många medmenniskor hotas De med en ewig graf. Ena minuten wro de tätt wid stranden, ditslungade af någon måäktig wag, för att den föl jawe äter bortisköljas af det tilbafawi kande wattnet, och af de många hade en bälft förswunnit för att ej mer åters synas. Då Francisco med förtwiflan märfte att de öfwerlefwandes antal ouppe hörligen förmiaskades, utan att någon nådde stranden, fattade han fallena till bätseglet, hwilka lägo bredwid honom och skyndade ned för att lemna all hjelp fom war honom möjlig, ej heller woro