grundlag försäkrat, på samma gång ale mån lag stadgar answar för affall. Den 16:de 8 regerings formen har förr ansetts innebära ett skydd från konungamagtens Ada för främmande trosbefännare, i det den lemnar en hwar fri utöfnirg af fin religion. Om det oc medgifves att orde stållningen af denna I år swäfwande, har dod ingen förr wågat påstä, att den skul. le lemna rått til rent affall, och hörer detta till nyare tiders upplysning. Det gifwes ingen werklig bestående frihet, utan band. Korsets börda är en kristens fans na fsihet. Man hörer widare yrkas den fria förför ningens rått, helst bland protestantet. Jag är långt ifrån att den förnefa. Man forske fritt i den heliga Fritt, men tolfe ej derföre hwar och en efter sitt hufwud hwad menskligt förnuft aldrig rått fon fatta. Att pröfwa fig sjelf, deri ligger dock den sålraste bos en kristen nedlagda förmågan, — och utom wetenskapene oms råde, hwad år wål en frihet lemnad hwarje indiwid af ett oförständigt mensk. ligt slägte att pröfwa andliga ting, i hwillas innersta djup wi förgäfwes för fa intrånga och der allmagtens wishet biuder tron som den enda saliggörande. Mig synes denna srihet i werkligheten förs nämligast upplösa fig i den, att lemna ert fritt tillfälle för en mägtigare, men ej derföre båttre menniskoande att werka på en swagare, ehuru ån mången gång renare ande. Den inskränker sig med andra ord efta till en frihet till proselvtism, för hwils fen den enffilda, med all fin fria Fröfning, ofta slutar med ett offer. Denna fribet att pröfwa och döma, — ganska hes lig och naturlig, — men oftast swår att sjelfständigt begagna, will man nu ock utsträcka till handling, om oc denna prof mande dom, denna fria Handling werkar störande, ja förstörande för samhallet, och härför tror man fig fom stöd fuuna äberopa en medborgerlig rättighet. År får dant ens rimligt? Har detta samhälle efter dess stytelse ingen rått till begränsa of en sådan frihet, ingen siyldighet satt skydda den fromme, den enfaldige, jom lott önskar lugn och frid, andlig fom werldslig, för fig och de fina. Men, ti den är wek, den religiösa andan swag. Den lika swaga menniskan tager deraf in tryck, hög fom låg. Om någon infer vet ln safnas dock wiljan och kraften utt I I det uttala. (Foris.) Berättelse om werkställd granff ning af Filial-Bankens i Hu: dikswall Förwaltning och räkenZA AAHAiii ån RA