liusets härold, bade uppsligit wid bhoris zonten, då den förtwiflade ynglingens ögon fästades wid en mörk massa, som fastades af och an på de tumlande mår gorna. Det war ett fartyg med blott en mast i bebäll. stampande tungt oh farande undan för stormen raft på sand banken, der ban siod, skrofwet ena Ögon blicket buret högt på wågornas spetsar och det nästa förswunnet mellan deras gapande afgrunder. Hon blir slagen i ftyden, tänkte Francitco; hon är förlos rad, — de funna ej fe banken! Gerna bade ban welat, om han kunnat, gifwa henne en warningssignal, för ögonblicket glommande sin egen hopvlosa belägenhet. Emellertid uposteg solen herrlig och lifwande öfwer denna scen af ångest och fosa. Framåt kom skeppet, flygande för stormen, under det sjöarne jagade det, fom om de gerna nskat nedtrycka det med sina mäktiga armar. Slutligen kunde han urskilja dem, som woro ombord Han wiftade med handen, de sägo bonom ej; ban ropade till dem, men bang röst bortfördes af winden. Undan länsade skeppet, fin undergång till mötes. Det war ej förrän hon war