till sädan myckenhet, att ban ej kunde fe en fot framför fig. Men deta räckte ej långe; ty wattnet. buret på orkanens starfa wingar, ofwersköljde nu banken oc gjorde sanden fajt genom det infups na elementet. Francisco, fom kände att han war wåt, uppreste nu sitt hufwud, men allt han kunde upptäcka, war att himlen war inswept i det djupaste mörker och att hafwet war en enda ofantlig skumbädd, ywit fom mjölk, men likwål jemn, lif fom windens kraft hållit den nedtryckt. Snart kom likwäl sjon i rörelse och ena häflten af sandbanken war beräckt af den, wåg iagande efter wåg, medan öfwer den andra hälften, skummet yrade i oupphörligt reseri. ODch nu öppnades himmelens fönster och regnet, blandadt med det stänk orfas nen uppdref, föll fwer den olydlige ynglingen, fom ännu läg på samma ställe, der hun först blifwit nedkastad. Haftigt uppjagades han dock från sitt läger af en wåg, fom öfwersköljde honom oc warnade honom för det snabbt stigande bafwet, hwilken åtföljdes af ännu en, innan hau hann komma på fötter och