— Då han ännu en gång war på såötter och åter hade founut uratoceunen, märkte ban att en hanig förandring foregic i wådret. Den mörfa tockendädden utmed horizonten hade nu stigit mycket bögre, der herrskonde dunklet hade forokats ät alla sidor och dofwa buller hördes litsom stormens andar woro I rörelje ofwanom, fast hafwet ännu war lika spegelblankt, fom en insjö. Dånet tilltog od stormitar kommande från alla hål oh uppe rörde för några fefunder en del af det orörliga hafwet, hwarefter de äter lifa hastigt försvvunno. Derefter fommo yvinande oc klagande ljud, jemte mudranDet af en afligsen åska, fom bördes allt starkare, efter som den fom narmare, — en lång, mörf linea synes swepa utmed wattenotan, förfärlig i fin hantghet, — den kommer! — den fommer! — och i ett ögonblick brast orkanen med al fin fraft lös öfwer den ofwergifaa Frans cisco. Den första stöten war så wäldsam och oförmodad, art den kullkastade honom, i hwilken siallning klotheten böd honom qwarblifwa, emedan den tösa sanden drefs upp i hpwirflar och fyllde luften