Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1857, sida 2

Tagande fram ett sjökort undersökte han fuften för att beräkna det ungefärliga afftåndet til nårmaste land. Han utrväfs nade att han war på en af fandbanfars ne utmed Coangofusten och angefär fju hundra mil från ön St. Thomas — det närmaste ställe der han kunde wånta fig att räka ett europeiskt ansigte. Från fusten wisste han att han ej kunde wara mer än fyratio till femtio mils men fun: de han måga fig bland dessa de wilda folk fom bebodde den? Han wisste huru illa de blifwit behandlade af Curopecrna; ty wid denna tidpunkt war det lika wanligt att slafskeppen landade och med wald bortförde inbyggarne fom flifwar, fom att de köpte dem i de nordligare områdena. J lyckligaste fal kunde han falla in med någon tofferdiman, hwaraf nägra funnos som förde byteshandel med guldsand och eljenben. Wi känna ej — wi kunna ej förestålla oss en tysligare belägenher än den wi nu beskrifwu sasom Franciscos. Ensam, utan all hjetp, med föda blott för några dagar, afskuren fråv resten af fina medmenniskor, med blott få mydet af terra firma under fig fom siyddade honom från