Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1857, sida 3

mA oGcccc — X. Sandbanken. Den första halftrimman Francisco tillbragte vå detta öde sälle, wafzade han den alltmer förswinnande skonerten uns per der han i tanken återfaliade alla de bemska scener till hwilfa ban warit mit ne på hennes däck alla de afskywärda warelser med hwilka han så läng tid nödgats lefwa tillsammans — men allt Detta oaktadt, kände han mer ån en gång allt fom seglen blefwo otydligare och otydligare för hang fyn, att wiftander ombord på benne hade warit att föres oraga framför hans närwarande öfwergifna läge. Nej, nej! utropade Han efter en stunds eftertanka; förr må jag omkomma här än widare wara wittne till sådana skändligheter som dem jag skädat. Innu en gång fäste han fina ågon på bennes hwita segel, hwarefter han ned satte sig på den lösa sanden och förblef i samma ställning försjunken i djupa och swärmodiga grubblerier tills den bräns nande hettan påminde honom om sitt läge, då han uppfreg och wände sina tanfar till hwad fom nu wore bäst att före taga fig. (Forts.)