Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1857, sida 3

blifvit upptagen, och hwilket widare, ger nom den Heliga Nattwarden bliswit wid Herrans altare kanske mången gång be fegladt, få anwänd, säger jag, blir denna fördragsamhet en swaghet, ja än mer. Den förordas nu inom oss af en menlös fromhet, en kortsynt godtrogenhet, och us tom oss högst af den äldsta kristna befånnelsen. Katolicismen, den ofördragfammaste af ala inom eget område, uppreser öfwerallt just på denna tolerans i andra länder def hela byggnad, — den försmår ej att under wakor och böner utså det ringaste frö, om oc i den otacksammaste jordmån, den wärdar hwarje spädaste plan ta, är ödmjuk och tacksam til magten wunnits, — hwarefter allt motstäånd år förgäfwes. Behöfwa exempel härpå Adde ropas af individer eller hela folk. Hwad år nu det pro:estuntiska Holland? Ej. wa det fria England med Sfottland, ide nare tider öfwerspunne med ett papist skt nät, stå snart rådlöse för denna låras med andliga wapen utwedgade werltsliga magt. Det år i wåra tagar fom ftrinsn just i dessa länder urkampas mellan far tolicismen och protestantismen, om luras wåldet i werlden. Kunna wi twefr på hwilkendera sidan wi skola ställa vp? En lag antagan i den föreslagna riftningen fan dock i frid med syftet blifva en ka fraftig ätgård för katolic.:smens wibicdan: De som något förbund med utlåndslmag. ter fan der wara mot ett främmande Of werwalde Må wi ej sjelfwe i en wet frihets förtjusning blunda till deg wår tid kommer att falla offer för nämde War pen. Ellet hoppas man att wår föftliga anda och tro i wåra dagar hwila på fars fare och fastare grund ån förr, da mun wille i möjligaste måtto aflägsna fyestel fen? Geru ej fyrfa och samhålle, just som och enskilda menniskan rådligan uti att få wipt ske fan undwika det ondas äsyn och gemenskap? Frihet år I sanning det mägtiga ord, hwarpå alla missnöjda stödja fina fordrin gar och alla lattrogna entusiaster sina förhoppningar. Beklaganswärd den fy relse fom ej märfer, att hwarest frihetens fana höjes, får sjelfswöldet troget på lut, färdigt att wid första tillfalle framttåda unker samma frihets skold. ReligionefriP het yrkas nu som en råttighet. Tills i jebnare dagar har ingen betwiflat att den ju warit wår lott. (Forij.) Prolog vid gala-spektaklet för H. K. H. IIertiginnan af östergötnlana. Wälkomnande i konstens tempelsal Dig möta toner, blyga barn af norden, Men tolkare af folkets fröjd och qval Vältaligare finnas ej på jorden. Att sångarn vågat kläda dessa ljud stundens lätta drägt är — stundens bud; Dock — drägtens blommor kunna gerna falla, Och vid din fot — Furstinna! — vissna alla, Blott våra hemlandstoner, Sveriges ära, ORT JAK er on sera Eg BE ENE