Article Image
gäng wisat prof på owanliga skaldegåf gäftgifwerier wid alla allmänna wågar; men tillifa stadgades då, att, derest flera resande tid någon gästgifwaregård ankomme, ån som af gåstgi waren kunde med skjuts förses, skulle närmaste grannar der med biträda emot wiss lega. Då, allt detta oaktadt, den öfwerklagade måldvffjutfen lifwäl fortfarande egde rum, bewiljades wid 1642 års riksmöte af kronooch skattebönderna en ännu utgående afgåld under namn af frjutsfärdspenningar, för skjuts och gåftningsaj: ftaffande, Dermed affågs befrielse från skyldigheten att preftera fri ffiurs och gäst ning, emedan uti en fongl. förfåfring af den 1 Of. 1649. deri Kongl Maj:t faftstalt hwad fom såmedelst blifwit belefwadt, formälet att, jemte det Kongl. Maj:t för resande wille upprätta gästgifwerier, skulle emehertid såwäl fom sedan, på det resande må komma fort od fram i landet och allmogen hafwa lägenhet med fina hastar att förtjena fig penningar, när ftrådningen blifwer för yppigh och gåft: gifwaren ide hinner alla häs lega, denne efter lag straxt göra de nästom liggande bönder härom bud och de wara för pligtade att släppa hästar till för få mycket penningar, fom stjutsfärdsordningen före mår och gåstgifwaren eljest borbebefomma. En ny Naturftald. Wid Redwågs kompani af Elfsborgs regemente år en soldat, fom mer Än en wor. Med anledning af syn å hans torp skrifwer han till en offleer följande: Som, enligt ordres, besigtning blifwer, J odmjuf wördnad jag hårmed gifwer För er tillkänna, Wålborne mau, Att slilt befwär något lättas fan. Jag har wäl torp jag få wäl jom andra Och rotedönder jag ej fan klandra; De byggt upp husen, gjort allting bra Kort jagt — jag sick hwad jag wille ha. Jag wäl fan berga båd kropp och flådar Ty taf har tegel och hus har bräder Samt hela fönster och dörr och låg. Och fatt har spishäll och fo har bås. Och bafugn den år fullkomligt säker, i Ty om man lasstals med wed inwräker För elden inte det farligt år; Men hustrun min dock på honom swär Når bönder Mkt åt soldaten göra, Då flår wål någon af dem sitt öra — Som enligt år med naturens lag — Men — allt år werkskaldt och nöjd är jag. Det wore skamligt er bit beswära, Ty hit från Humla är ej så nära Och wägen full med moras och sten. Och allt gör resan båd swår och sen. Att åka hit, det är rakt omöjligt, Att gå till fots är förtret och löjligt — Helst som det inte behöfwas kan — Förlåt mitt sjelfswåld, Wälborne man!

12 augusti 1857, sida 4

Thumbnail