gAiAii —Uk— sättningen, liksom han, weteraner i brott, hade nu antagit en myndig ton. — Det måste ske, fir, eller ni kommer ej längre att wara befälhafware på detta fartyg. Jag har fått uppdrag att föga er det. Werrkligen, swarade Cain hånan. de; kanske ni redan walt min efterträdare? Hawfhurst, fom märkte att han gått för långt, ändrade genast ton. Jag ansåg blott ert eget bästa; om ni ej kommenderar detta skepp, qwarblifwer jag ej på det — om ni lemnar det, lemnar jag det ocksä, och wi måtte finna of et annat. i Cain blickades oc ämnet blef ej före nyadt. Alle man beordrades akterut, hwaref ter kaptenen tilltalade dem med följande ord: Kamrater, det gör mig ledsen att wåra lagar nödga mig statuera ett exempel, men myteri och olydnad måste firaffas. Jag är lika mycket som ni bunden wid De lagar som ni siiftat, fom ett råttefnöre för wåra ömsesidiga rättigheter och skyldigheter under den tid wi segla tillsammans, och waren öfwerty