— J min wrede — hon retade mig, swarade Cain. — Satan! du har således bekänt det, skrek Francisco bögt, få att kaptenen wakfnade; men innan han hunnit fanfa fig eller fått ögonen nog öppna att fun. na urskilja något, hade kronmannen släckt ut lampan och läggande handen på Fran: ciscos mun ledt honom utur kajutan. — Hwem der? — hwem der? ropade Cain. Ofsicern fom vade wakten på däd skyndade ned. Ropade ni, fir? Ropa, upprepade denne jag tyckte det war någon i kajutan — jag behöf: wer ljug — det är allt tillade ban, Åters fommande till besinning och torfande fall swetten från sin panna. Emellertid hade Francisco oh Pom pejus hunnit tillbaka till fin förra friftad, den förre lågande af bämd och fast ber sluten att om möjligt taga kaptenens lif. Följande morgon fortforo kronmännen i fin wägran att arbeta eder gå på dåck, hwilken sakernas stallning inberättades till kaptenen af Hawkhurst. Styrman: nen, fom efterhört tänfefätten hos de djerfwaste och inflytelserikaste bland bes