Fattigmans lappar åt sig och sin man; Rikemans hustru är pjunkig och grälig, Fattigmans munter och flink och beskedlig. Rikemans söner få läsa latin, Fattigmans pojkar få knoga, som bin; Rikemans söner hushålla så illa, Fattigmans pojkar ta rätt på det lilla. Rikemans döttrar få dansa hvar stund, Fattigmans jäntor få slita en hund; Rikemans döttrar bli bleka och magra, ;. Fattigmans -flickorna röda och fagra. OO — — — on n—n— — — —?— ———.——.—-.n.ZQ— Rikeman hvilar i ejderduns qvalm, Fattigman hvilar på rasslande halm; Rikeman drömmer om tjufvar och sparkar, Fattigman sofver så fredligt och snarkar Nepomuk. I — Rosen. Huru skön är du, ros! O du sommarens prakt! O du drottning bland blommornas här! Men en flyktande stund blott, du smyckar vår trakt Och i morgon du är icke här. Hur du plötsligt försvinner, och stormarne strö Kring de grönskande kullar ditt stoft! Dock, din ädlaste skönhet ej ämnad är att dö; Du förvarar det renaste doft. Bland oss men skor här glänser ock stundom en ros, Som ger ljufhet åt skugggornas land; Men hon dröjer ej länge, hon flyktar sin kos — Blott en främling hon var på vår strand. Men i förjande nejden, der ljuflig hon stod, Af dess minne än gjutes ett doft, Som än stärker ditt sinne, och lifvar ditt mod, När den rosens gestalt blifvit stoft. (W.) Hwarjehanda. — —— —ä———— —— — — — Hur fommer det til att roddar madamerna alltid utmärka fig för plumpa och grofkorniga ord? ... frågade Lowisa Ulrita. Ni Bellman, som så mycket umgåtte med det sämre packet, fan wäl säga mig huru de wanligtwis börja fina trätor.d — A hut, sakramenskade uggla! swarade Bellman stucken. ÅBell. man! utropade drottningen, med ett ljuns ; gande ögonkast — alömmer ni med hwem ni talar? ... Juft få börja de, Ers Maj:t, — inföll den aldrig förswarslöse poeten. I I I Spådom. I En tidning uppgifwer, att en egalsman James Lec, fom tre weckor före fejfar Nicolai död förespådde denna händel fe och då wisade fig sannspådd, nu förs: utsagt, att den 16 Maj 1859 skall en man dö, hwars frånfälle skall hafwa äns nu förre följder för Curopa. — Det är; lätt insedt, att härmed åsyfras kejsar Napoleon; och ehuru natnrligtwis en sådan spådom i fig sjelf borde wara af ingen be tydenhet, fan man doc ej få noga weta hwad hända fan. Den största silfwerlast, fom någonsin gått i ett skepp, war fans; malda nm pr Fer a oo ARN AM ot I 7 Sa