Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1857, sida 3

med werklig religion, att de, fom ej kun na utantill rabbla upp hela långkatekesen, förwägras admittering til nattwarden. Wi hafwa sett ett färskt exempel derpå i ett meddelande frän Wenersborg om pofte röfwaren Nattsens och Björcks undergå ende af dödsstraffet. Det heter om den sednare, att han wid sitt häktande icke kunde låsa ett ord i bok, och hade således aldrig warit delaktig af den heliga natte warden. Kostlig slutföljd! — eller rättas re kostliga förhållanden, fom gör en sådan slutföljd befogad. (J. Bl.) Bästa fättet attbereda klöfwerfrö. Klöfwerskörden står för dörren, huru beredes det bästa hö af klöfwer, huru ut såttes den minst för regn? Swaret är, att der man ej har tillgång på hässjor, tillgår klöfwerskörden bäst sålunda: Börja slåttern kl. 4 om morgonen, och fortsätt så länge daggen är. Samla det afslagna i tunna strängar, der klöfwern är tunn, eller utbredd slagen efter liarne, der klöfwern stod tät och låt det sålunda utsättas för sol och luft. När aftonen kommer, men innan daggen faller, få hopfått klöfwern i smärre högar. Fortsätt dagen derpå slåttern på samma sätt, och sammanrässa eller utbred allt efter behof det afflagna. Når daggen år utaf, så flå ut de högar fom hopsattes under gårdagen, och hopsätt på eftermiddagen al afslagen klöfwer; den twå dagar gamla fåt tes i större, den nyslagna i mindre högar. Fortfått på detta fått äfwen tredje das gen; men innan de större högarne utflåg, få låt ett par man, försedda med twenne störar flytta flere högar tillsammans, få att de funna hopsättas i större stackar, då aftonen kommer. J dessa stackar får kllefwern stå till def att den föreg in, då den, om wådret är godt, utslås ett par timmar före förningen. Afsigten med denna beredning år: att aldrig klöfwern får ligga utbredd under någon natt och träffas af daggen, ty då urlakas den och blekes sedan af solen; att man om regn inträffar alltid måtte bhafwa klöfwern hopsatt i högar eller kupor, ty dessa utflåg endast om wådret år mac kett, och hopsättas mot regn. Att hår wid tages mera arbete i anspråk än wid det gamla förfaringsfättet, år en sanning, men få erhålles äfwen på få sätt ett ute mätkt godt, wackert och wälsmakande hö, och löfswer sålunda behandlad är ej myc fet utsatt för att skadas af regn. Den fom en enda gång anwändt detta förfas ringssätt, skall sedermera ej wilja frångå detsamma. (H. N.) — — — — —