finns en gud, och en hämnande gud, så wäl fom en belönande. Men Teresas ögon woro nu tillslutna — hon uthärdade ej med den gräsliga anblicken. — Ni har att wälja: först tortyr och sedan er kropp öfwerlemnad ät hajarne och hwad flickan beträffar, öfwerlemnar jag benne detta ögonblick ät min befittning. — Atldrig! skrek Teresa, hoppande öf werbord och kastande sig i wägorna. En häftig plaskning, stjertars piskande tills wannet fradgade, en mörkröd strim ma, som snart förswann och intet kunde skönjas utom det klaro, bläa wattnet och djupets ännu omättade widunder. — Skrufwarne, skrufwarne, forr! wi mäste hafwa hemligheten frän honom, ropade sjöröfwarhöfoingen till sitt folk, fom, ehuru förhärdade de än woto, blifmit djupt slagna af den sista katastrofen: — grip honom. — Rör honom ej! ropade Francisco, fläende på bastingeringen; rör honom ej, få wida ni ären mån. Kokande af raseri, släppte Cain biffopens arm, drog fram er pistol och rifs