Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1857, sida 2

J f ssqd — Ännu en gång, fir, ywar år statten? fade han till biskopen. Skämta ej, heller wid bimlen! Jämrn ej himlen, swarade biskopen, ni har fätt mitt swar. Kaptenen wände fig bort och gaf når gra befallningar til Hawkhurst, fom ffynbade ned. — För undan denne pojken, fade Cain till sut folk, pekande på Francisco. Sfilj dessa twå narrar åt, fortfor han, taftane de ögonen på Filippo och flitfan, fom snyftade i hwarandras armar. — Aldrig! ropade Filippo. — Safta flidan för hajarne! Hör ni ej? fan jag bli lydd? röt Cain, höjande fin fabel. Filippo for upp, lösgjorde fig från flian och, dragande fin knif, rusade c. mot kaptenen, för att stöta den i Hans bröft. Med blixtens fnabbhet grep han om den upplyftade handen och kastade honom i däck, wridande bans handlofwe ur led. — Wertligen! utropade han hänande. — Ni stall ej slilja of åt, fade Filips po, sökande att resa fig.