Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1857, sida 2

hörts af. Det hade blifwit taget af fjör röfwaren, och för att rådda sitt lif, har de han ingått bland dess besättning. — Filippo! Filippo! ropade flickan öf werljudt, ilande i hang armar. Herr ffarinna! det är Filippo och mi äro räddade! Filippo igenkände henne genast; ans blicken af henne återförde till hans mins ne hans lyckas och oskulds dagar och de älskande woro slutna i hwarandras armar. — Fräls dem! skona dem! jag böns faller derom wid min moders anda! uppe repade Francisco, äter wädjande till fap: renen. — Må gud wälfigna dig, unge man, fade bistopen, gående fram och läggande fin hand på Franciscos hufwud. Cain swarade ej, men hang breda bröst arbetade häftigt, då Hawkhurst ru: fade in i gruppen. — Wi hafwa kommit för sent efter penningarne, kapten; wattnet stär redan sex fot öfwer dem. Wi måste nu söka få skatten. Denna underrättelse tycktes hämma srömmen af kaptenens kånslor.