barjte stolmastaren en TVR 5111 0 ra, få, och då Anders i alla fall gjort fig förtjent af aga, dröjde ej långe, innan han fick smaka på den måldiga karbas, fom ständigt utgjorde ifrågawarande stol mästares sälskap och hans disciplars fasa. Den stackars gossen uppstämde höga Ela: gorop, bedyrande att han med all flit sökt tära fig fin lexa, ehuru detta ej iyc tkats honom, och under löfte att till på följande dag hafwa lärt fig den, bad han ömt om förskoning från widare migbhands ling denna gång. F d. sjömannen uppe hörde wal nu att flå, men gaf såwål Ane ders fom re öfrige trögdodarne en munt. lig våminnelse, hwilken troligen för de ar: ana barnen kändes lika bitter söm påmin. nelserna från karbasen. Blossande af wres de, höll rotffolmåftaren till samtlige fina tretton ekver ett dundrande tal, ur tnvile fet följande utgjutelfer må hår anföras: Sakramenska kycklingar! . hur wågen J komma i skolan utan att kunna de le ror, jag ålagt er att lära?! .. Skall jag, fom, på edra föräldrars och presterskapets inom wår fr filiga församling ofta förnys ade böner, iklådt mig det höga answaret, att hos er inplanta gudofruktan och dygd, nödgas att, för er lättjas, tröghets och dumhets skull, wid husförhör och andra tillfällen höra klagomål öfwer de ringa framsteg J gjort i konsten att läsa fate fen utantill — en konst, uti hwilfen ingen menniska, som bliswit i krisiigt fame hälle född, bör sakna skicklighet, såframt hon ej will gå miste om fina medmenni stors aftning, fina lärares kärkek och för troende, Guds nåd och syndernas förlåtelse ... Men jag fall låta er weta, jag, att derest J ide på bestämd tid låren er de leror, fom eder i katekesen till utanläsning föreläggas, få banfar jag edra ryggar gula och blå ... få sant jag ber ter Lars Petter ... OM den af er, fom i morgon, wid lerornas u; pläsning, flap dar på ett enda ord — den är att bes flaga ... Han kommer att få grundligen kringklappas af min måster Crif, att swedan deraf skall kännas i många långa år ... Läggen det på nunnet, fål tringar! . . 7 Att barnen, särdeles de, fom wisste med fig fielfwe, hur swårt de hade att lära fig katefesen utantill, skulle af detta, om åfta byffolmåftaremit wittnande tal känna fig häftigt uppskakade och skrämde, år naturligt, De sågo modsälde på hwarandra, under det deras ögon syldes af tårar. J synnerhet Anders såg ut att wara alldeles tillintetgjord, kastande skygga besynnerliga blickar ån på karbasen, än på Lars Petter, under det han på fin plats i skamwrån swettades wid fin lexa. Då Anders på aftonen samma dag hemkom från skolan, tillfrågades han af sin moder — en barsk, rå och tanklös fyggelfe om han i dag funnat lexan; och då gossen hårpå med sorgsen ton swarade ett knappast hörbart nej, ut brast den grymma modren i wredesmod: Fymad? .. din gen ompiskade kanalje! . . har du äfwen i dag stätt der med fram men? ... Rå så skall du också nu und fägnas med en aftonward, hwars måls fmaflighet du aldrig fommer att glömma, det lofwar jag! . . . Wänta bara! so OM den wredgade modren framtog oförs töfwadt en käpp, med hwilken hon börja: de obarmhertigt flå der stackars barnet, under det hon hwäste om, huru Hon