kaptenen till halfdäck, hwarest de höllo en öfwerläggning tillsammans med bo nom och Antonio. — Det återstår oss blott en utwäg, sade den gamle mannen efter en stund; låt oss stryka wår flagga, liksom till upp. gift, då de fomma urplångfides med op och antingen äntra oss från skonaren eller från båtarne. Dermed winna wi altid att wi få reda på hwad bon går för och funna, i händelse hon wisar fig wara en pirat, fälja wåra lif, få dyrt, fom möjligt. När hon kommit längsides, hwilket jag hoppas hon måtte göra, låt då allt folket wara beredda på en förs twiflad kamp. — Ni har rått, Antonio, swarade gu: vernören. Stryk flaggan kapten — få se hwad hon nu tar sig till. Skynda er ned, mina barn, och bered manskapet på att göra sin skyldighet. Som Antonio förutsagt upphörde ffos nertens eld och den satte til segel få snart deras flagga war nedhissad. Hon sköt upp längsides med skeppet och upp till hennes stortopp flög den förfärliga swarta flaggan; hennes bresida inslun gades i Ostindiefararn och innan röfen