war ej förrän solen stigit nägra grader öfwer horizonten, fom man åter säg rö. fen omswepa hennes bog, od kulan bra. få genom Portugisarns timmer. Skälet till detta dröjsmål war att piraten afwaktat solens uppgång, för att förwissa sig att ej några andra skepp woro inom synhåll, innan han fäste kio na i sitt rof Den Poriugisiska kaptenen gick akterut oc) bissade fin flagg, utan att någon motswarande wisade fig på skonerten Åter hwen kulan och åter uppslet den väder vå det åt förderfwet inwigda skeppet, och många, fom uppfommit på dåd, för att efterböra hwad fom mar på färs de, förfogade fig skyndsamt ned til sitt förra gömståälle. — Gif noga aft på rodret, Antonio, fave kaptenen; jag mäste gå ned od råds göra med guvernören, — War utan oro, kapten; få långe deesa lemmar bälla tillsammans, stall jag göra min pligt, swarade den gamle mannen, utmattad, som han war af längt wakande och ansträngning. Kaptenen nedsteg till fobryggan, h.var rest han fann störstå delen af besåttain gen och passagerarne samlade.