A 66——— hängde snart inwid boger. Inom ytter. ligare twå minuter stod Hämnaren ute i öppna sjön för styrdords halsar hållande kurs i riktning att funna afskära det til undergång dömda skeppet. Brisen friskade oc skonerten ilade genom det stiilla wattnet snabbt som en delfin, hwilken jagar efter sitt byte. Inom en timma funde man tydligen urskilja skeppets skrof; men solen war nära hporizonten od ins nan de kunnat förwissa fig om hennes karakter war dagsljufet förjwunnet Om stonerten blifwit bemärkt eller ef war omöjligt att säga; men steppet bade ej ändrat kurs, få att om steppet också fett dem, hade det blott beyandlat dem med förakt. Ombord på Hämnaren woro de ej sysslolösa: den långa fanonen i mid: ten hade blifwit klarad från alla belamse ringar, de öfriga kanonerna losskastades, ffoit upplangades och alla anordningar till aktion widtogos med en örlogsmane rasthet och ordning. Det jagade före målet bade ej förlorats ur sigte och fjös röfware kaptenens dlickar woro fästade på det genom nattkikarn. Om ånnu en timma war skonerten inom en mils af ständ från steppet och ändrade nu kurs