Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1857, sida 2

iii e nn RR ur kajutan och Cain kastage fig vå den ena fången, sagande med ett bittert fmår leende: der fan ni fe ett exewpel, huru det går med er förtrogna Francisco! — Såg fnarare, att jag deri fan fe ett exempel vå er grymhet och orättwisa mot en förswarslös menniska, swarade Francisco, läggande boken på bordet. Hans fråga war oskyldig, ty han kände ej till de enskildheter, som äro förfnips pade med erhållandet af denna bägare. — Och ni gisfar jag, har ej glömt dem? Lät det härmed wara hur det will, unge man; men jag warnar er ännu en gång, — som jag ofta warnat er, — intet, utom minnet af ev mor, har hindrat mig, att långt för detta, kasta er för hajarna. — Hwilken makt, min mors minne fan hafwa öfwer er, wet jag ej; jag före jer blott öfwer att hon i något fall funs nat wara förenad med er. — Hon hade den maft, swarade Cain fom en qwiana måste hafwa öfwer en man, når de i åratal swingat i samma hängmatta; men denna aftager nu allt mer. Jag säger er det öppet: jag skall aldrig tiläta ens minnet af henne att