Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1857, sida 2

dA3i3ä3i3iiii som under sitt dopnamn Francisco. På sednare tiderna hade likwäl bemärlts, att de ofta hörts i twist med hwarandra, samt att faptenen gaf noga aft på Fran ciscos rörelser. — Våt mig ej afbryta ert samtal, fade Cain, då han inträdde i kajutan: de upps l)sningar ni kan få af en kronman, må ste wara särdeles wigtiga. Francisco swarade ej, utan fortfor att fe ned i boten. Cains ögon ilade från den ena til den andra, liksom för att läsa deras tankar. — Swara, M:r Pompejus, hwad talade ni om? — Hwad jag säga, massa kapten? jag blott säga unga massa, detta war mycket wacker ting; fråga hwar ni fått den, — massa Francisco ej swara. — Och hwad angär det dig, din fwar ta skälm? röt kaptenen, fattonde bägaren och gifwande karlen ett slag i hufwudet dermed att kärlet plattades och fällde fronmannen till golfwet, ehuru stark han än war. Blodet strömmade från bufwudet, då karlen långsamt reste fig döfs wad och darrande af slagets wäldsamhet. Utan att säga ett ord, wacklade han ut