Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1857, sida 3

onaa derifrän, när skeppen uppödrändes och de europeiska besättningarne mörda des. De hade blifwit lofwade belöning om de gjorde fin plint; mn då de ef litade synnerligen vå betta töf:e, mån. lade de blott på lägligt tillfälle att fun. na undfomma. Skonertens kapten är afterut med fis farn i handen, emellanåt granskande horizonten för att blifwa warse något fe gel; officerarne och befättningen, antingen ligga på dådet, eller wandra fora: löst omkring, stäåmtande af den ytterliga wärman ech otäligt wäntande aft hofsbrisen skall komma och swalla deras brännheta pannor. Med sina hoptofwa be stägg, blottade bröst oh mwäderbitna, wilda anleten, bilda de en grupp, fom är förfärlig till och med under hyvilan. Wi skola nu nedstiga i skonertens fus iuta. Inredningen af detta rum är enfel; på hwardera sidan är en wäggfast sängplats; mot det aktre bakskoltet får ett rymligt skäp, ursprungligen ämnadt att innehålla glas och porslin, men uu folldt med guld: och silfwerfärl af hwarje form och storlek, samlade från de olita skevp, som blifwit plundrade; lamporna äro äfwen af silfwer och synes tydligen warit ämnade till prydnad i något fa tolskt helgons kapell.