Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1857, sida 2

ffratta, fir, i fall ni sände mig upp i salniagen, fare gossen, i haft blifwen all warsam. — Ni fer, M:r Markttall, att han äfwen fan wara allwarlig, anmärkte fape tenen. — Jag har försökt allt, för att få honom dertill, fir, swarade premierlöjtnans ten, men jag wille gerna weta, hwad M:r Templemore menar med fit, då han förtjenar det.7 Kan han mena art jag nägonsin straffat honom orättwist? — Ja, sir, swarade gossen djerft; fem gånger bland ser skickas jag upp i masten för ingenting, — och det är skälet, hvars före jag ej stort bryr mig om det. — För ingenting, fir! Kallar niffratta för ingenting? — Jag föferfalltid uppfylla, min pligt, fir; jag lyder alltid edra order; jag sö. fer göra allt jag fan, för att göra er till wiljes, — men ni straffar mig alltid. — J,, sir, för det ni strattar, och hwad som är ännu warre, narrar besättningen att skratta. — De hissa oh hala lika godt för Det, fir, — jag tror de arbeta få mycket ättre för det de äro glada.