Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1857, sida 2

— att få mycket bättre kunna kasta skuldrorna bakut och dymedelst öka fina horizons tela dimensioner, samt bufwudet bafutlutadt, bwilket gjorde bans bröst och mage få mycket mer framstående. Han war en werklig urbild af godmodig stolthet och struttade framät lik en aktör i en procession. Den andra personen war premteriöjts nanten Markitall, fom det behagat naturen att bilda i en annan form. Han war lika lång fom kaptenen war kort — lika mager fom hang förman war forpus lent. Hans långa swigtande ben, gingo nära nog upp till kaptenens skuldror, öfwer hwars hufwud han lutade fig lif fom en hisskran fom skall upphala en bal waros. Han förde händerna bakom ryggen med twå finner sammanflätade och bans största bekymmer tycktes wara att funna hålla jemna steg med fin kap. tens tuppfjät. Hans drag woro lika skarpa och insjunkna fom den öfriga fropse pen och buro alla tecken af ett knarrigt lynne. Han hade hällit på att anföra diverfe flagomål öfwer ätskilliga personer, hwilka kaptenen med oruddligt tålamod åhört