Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1857, sida 2

Om religiös dissens och förta: get till religionsfrihet i Swerige. (Forts. f. föreg N.o.) Man fåge ej, att det wid sammankomsterna nåtwarande prestersk kan till fig falla deledande personerna och genom underwisning bringa dessa på en bättre wäg. För det första fan förhoprning om framgång hår: utinnan ide wara rått stor; för det andra kan mycken skada wara gjord, innan sådan framgång winnes; och för det tredje behöfwa de skadliga personerna ej war ra af prestens socken: wid sammankomster na så nemligen lekmän, men ej prester af hwilken socken fom helst wara nårvVarande. Sammanhålles ullt detta, få Bin man wäl hafwa betänkligheter wid den å bane bragta sammankomstfriheten, äfwen om denna tages i den antydda inskränktheten. Att den dock icke allmänneligen tages i denna, att andra begåra den än de som åsyfta uppbyggelse inom evangeliskt lu thersk kyrka, är uppenbart. Wi neka ej att äfwen denna kyrkas medlemmar begår ra den; och dessa akta wi högt för deras redliga, ädla assigter. Att här upptaga frågan, om ej deras wälmening är större än deras insigt och skarpsynthet, skulle för ra of för långt. Wi nöja of med det oförnekliga factum, att många af dem, fom yrka conventikelfrihet, göro det för att ästadkomma en annan uppbyggelse ån den fom i wår lyrka winnes, att de göra det mA ue