Sjöröfwaren. Af Kapten Marryat. Öfwersättning från Engelstan. (Fortsättning fr. foreg.) — Må fan taga dem bäda! hur fan jag weta det? Våt mig få min frufoft, få få wi tala om den saken efteråt. M:r Witheringion wånde sig nu til fina ägg och sitt thbröd, samt skyndade att så fort som möjligt göra slut på sin frukost, utan att sjelf weta hwarför; men skälet war, att han war så brydd och förwirrad af sitt wäntade främmande och längtade att i ro få eftertänka betta tilemma, som war kinkigt nog för en gammal ungkarl. Så snart han slutat fin andra kopp the kastade ban fig i en beqwäm ställning i fin ländstol och bör: jade följande samtal med sig sjelf: — Wid Witheringtons blod! hwad skall jag, en gammal ungkarl, göra med en batnunge od) en amma, få swart fom spader-åass, sam ännu en swart junker på köpet? Skicka honom hem igen? ja, det