Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1857, sida 3

TT TTO LOWMUdn — Jag fruktar Cirkassiskans tott år kastad, fir; pumpa skulle tjena till ingenting, ty wi skulle ej kunna hälla henne flott till dagbräckningen. Wi mäste der före lemna henne innan natten oc) an. förtro oss åt båtarne, fom jag tror äro i god ordning. — HÖfwerfulla båtar i en sjö fom denna! sswarade kapten Ingram skakande dystert vå hufwudet — — Åro en klen förhovpning medger jag, men dock bättre än hafwet sjelf. Allt bwad wi för det närwarande kunna göra år att söka hålla karlarne nyftra och ej anstränga dem onyttigtwis, då de nog komma att behöfwa sina krafter in: nan de funna sätta foten på torra (lane det igen — om de någonsin blifwa få lyckliga. Skall jag tilltala dem? — Gör det, Oswald; för mig sjelf bekymrar jag mig föga, det skall Gud weta, men min hustru — mina barn! — Gossar, sade Oswald, gående fram till besättningen, fom under en dyster tostnad afwaktat få höra resultatet af öfwerläggningen, att pumpa widare skulle göra föga tjenst och blott utmatta wåra krafter onottigtwis; wi mäste derföre fe