— Det skulle ej förundra mig om mr Bareth har rätt, inföll timmermannen; ty jag har just tänkt på detsamma. — Och jag också tillade kapten Ingram. Kom gossar! aldrig misströsta få länge det ännu finns en flymt af hopp. For att uppmuntra folfet faftade ban af fig rocken och bistod sjelf wid en af pumpar. ne, medan Oswald gick tid rodret och lade skeppet undan för winden. Under det Cirkassiskan länsade undan för stormen, bewisade det owiga sätt hwarpå hon rörde sig fra måt, huru mycket watten det war i rummet. Besättningen arbetade en hel timma utan uppehåll, då pumpsotet åter undersöktes — åtta fot. Matroserna yttrade ej att de ej mwidas re wille pumpa, men de wisade det få mycket tydligare, genom att de alla äter. togo fina stjortor och jackor, hwilka de kastat af fig för att funna arbeta få mydet ledigare. — Hwad skola wi nu göra Oswald? sade kapten Jngram, då de wandrade akterut. Ni ser att karlarne ej wilja pumpa längre, ej heller skulle det tjena till nägot. Wi äro dömda.