Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1857, sida 3

? VV k D räckigt med segel att slepvet mätte blifwa i ständ att ätertaga sin kurs. — Jag hoppas att nu sedan ni fätt upp ett kryssegel, kaptenen låter of länfa undan, fade en fom höll på att sätta ann ett stag. — Ja, od med den bår winden, skofa wi ej behöfwa mycket segel, ätminftos ne efter hwad jag förstär, swarade högbåtsmannen. Det är ändå en fördel ott mista sina master; man behöfwer ej hafwa fynners ligt bekymmer med tacklingen. Bekymmer nog, Bil, när wi en gång komma fram, swarade den andra buttert, nya vant att ansätta öfwerallt och hwars enda blod att binda in på nytt. — Hwad gör det; få mycket längre få wi wara i hamn — jag skall läta splissa mig. — Hur ofta ernar ni låta splissa er, Bill? Efter hwad jag bestämdt wet, har ni er en hustru i hwart rike. — Men annu har jag ej fåts någon i Liverpool, Jack. — Dä kan ni taga er en der, Bid; ty ni har wisat er synnerligen intagen