Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1857, sida 3

sägs wara öfwerstände och matrosserna ffrattade och stämtade medan de höllo på att sätta upp jurymaster för att kun na uppnå sin bestämda hamn. — Jag skulle ej få mocket bry mig om det hår hafweriet fade högbåtåmannen, om det ej warit för stormastens skull; den war en sådan skönhet. Mar fen till svira kan man ej få tag på längs hela Missisippi. — Bah man! swarade Oswald, alltid finns det lika goda fiskar qwar i hafwet som nånsin kommit ur det oc lika goda spiror wäxa ännu fom nånsin bliswit fäll da; men jag gissar wi få betala wära styfwa fyrkar för sparrarne i Liverpool, hwilket dock år en sak fom blott rör res darne. Winden, fom wid det hastiga omslaget till sydost, hade bläst med styrkan af en orkan, öfwergick nu till en ordentlig storm, hwilken sjömän äro beredde att räka ut för och stratta ät. Himlen war äfwen fri från moln och de behöfde ej wara rädda för något land i lå. Detta war ett angenåmt ombyte efter en fådan natt fom den föregående oc folket arbetade af alla krafter för att funna få upptill