Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1857, sida 2

ur den omgifwande förwirringen. Den hastiga omhwälfningen uppwäckte alt manskapet, som war under däck, och som nu, i den förmodan, att skepvet höll på att gå till botten, rusade upp genom den enda luckan, som ej war fästad, i blotta linnet, med sina andra kläder i händerna, för att taga dem på om ödet tilläte det. Oswald Bareth war den första, som kraflade fig upp ur lå och nådde styret, denna mötesplats för alla goda sjömän i farans flund, dit äfwen fapten Ingram och några af matroserna snart infunno fig. Rodret lades dikt lowart; men sitor. mens tjutande, det förblindade stänket af regnet och det salta hafsskummet, de af windens omkastning i sin fart hejdade störisjöarne, fom nu i ofantliga watten massor wältrade sig öfwer skepvet, äskans fruktanswärda dunder och det tjocka mör kret, i förening med fartygets lutande ställning, hindrade för någon tid hwarje meddelande. Deras enda wän i denna elementernas kamp war ljungelden, — och olycklig i sanning den delägenhet, då blirten kan wälkomnas, som ea wän, — hwars klara flammor, skjutande fram från hwarje der af horizonten, gjorde