Norrländska Korrespondenten – 27 juni 1857, sida 3

och det brukar wara wanliga tiden för en sommarstorm, swarade kapten Jngram. — Ja, om den nemligen ej blåfer tildbaka igen, swarade styrmannen. Jag tycker ej om dess utseende, sir; och till baka få wi den lika säkert, fom det finns ormar i Wirginien. — Nå godt, låt den komma då, war kaptenene trygga swar. Ni målfte hålla ffarp utiif, Bareth, och gå ej ifrån däck, för att purra mig, utan sänd ned någon af farlarne. Kaptenen nedgick i sin fajuta. Oswald såg på kompassen i nakterhuset, talade några ord wid rorsmannen utdelade nägra förswarliga stötar mellan refbenen ät nägra af besättningen, som gingo och drönade, undersokte punpsetet, inlade en ny buss i munnen och fortfor sedan att undersoka himlen ofwan fig. Ett moln, mycket mörkare och mera lägt gående, än de öfriga, war utbredt öfwer zenith och slutade nedwid horizonten ilä. Oswalds ögon habe ej warit fästade derpå, mer än ett par sekunder, förrän han säg en swag blixt klyfwa den tätaste delen af molnet och strart derpå en annan,