Norrländska Korrespondenten – 27 juni 1857, sida 3

J ett nu nedföll regnet i strömmar, win. den stannade af, röt åter tid, lugnades åter, slog om ett strect eller twå od de genomblöta och tunga seglen slogo af och an. — Upp med rodret! ropade Oswald, då en blixt för ett ögonblick förbländande dem, som woro på däck, och den derpå följande äskknallen förtog dem all hörsel. Åter tilltog winden i storka, för att efter nägra minuter öfwergå till fullkomlig stiltjje. Seglen hängde slappa ned frän stängerna, och regnet nedströmmade lodrått, medan skeppet fastades af och an mellan sjöarne och det förut herrstande dunklet förwandlades i en haft til beds swart. — Ned med en of er och kalla faps tenen! ropade Oswald. Wid gud; wi bafwa det i ögonblicket öfwer of. Til storbrassarne karlar och brassa rärna i fyrkant. Raskt! Toppseglet der border ba warit intagit, men jag är ej kapten. Brassa der gossar! snabbt snabot! — bår är fråga om annat än barnleksaker! (Foris.)