leton skulle sälja sin fullmakt och bosätta fig hos M:r Witherington. Han gjorde få och fann det oändligen angenämare, att klockan nio på morgonen gå till ett godt frufoftbord, än på paraden. M:r Templemore hade likwäl både en för stolt och oberoende karakter att wilja äta lättjans bröd, och sedan han tillbringat twå månader utan att beswäras af nå gra flagg räkningar, yttrade han öppet fina känslor för M:r Witherington och utbad sig hans bistånd att finna på når gon plats, fom kunde förffaffa honom ett anständigt lifsuypehälle. M:r pltig therington, fom fäst fig wid dem båda, wille göra inmwändningar, sägande att Cecilia wore hans kusin och att han be stämt fig för ungkarlslifwet; men M:r Templemore stod fast i sin föresats och M:r Witherington måste, ehuru ogerna, gifwa wika. Ett bland de mest anfed: da handelshusen behöfde en kompanion, fom funde hafwa öfwerinseendet öfwer deras skeppningar vå Amerifa. Mir Bis therington försköt de erforderliga pennins garne och inom några weckor affeglade M:e och M:rs Templemore till Newyork. M:r Templemore war werksam och