Cecilia Witherington, eter snarare Ceci lia Templemore, — Jon hade dagen förut bytt om namn, — oc bennes man, bwil fen sednare alltid haft en god matlust, äfwen under den tiden han friade, och följden war att deras hushällsräkning inom nägra weckor steg till ett delopp, fom war oroande. Cecilia wånde fig till fin familj, fom mycket artigt gaf henne det swaret, att hon för dem gerna måtte swälta ihjäl, men fom hwarken hon eller hennes man gerna wille gå in härpå, stref hon derefter till fin kusin, Antony, som swarade, att han skulle anse fig lyck lig att få emottaga dem wid sitt bord och att rum fanns för dem i hans hus wid Finsbury Square. Detta war just hwad de önskade, men ännu återstod en swårighet: löjtnant Templemores regemente war förlagdt i en stad i Yorkshire, som ändå låg ett stycke frän Finsbury Square, och att wara wid M:r Witheringtons middagebord, klockan sex på middagen, och tillika på paraden hwar morgon klockan nio, war ett problem, som ej war få lätt art lösa. Flere bref wexlades i detta qwistiga ämne, och til slut fom man öfwerens om att Mr Temp