äfwen för att instämma i det af allwarliga misstankar förtjenta berömmer. Man säger för det andra: det ända mål man i Swerige med den gamla ords ningen åsoftar må wara godt; men dere med år ej nog. Äfwen goda medel mår ste påtänkas. J andliga ting år wåldet ide ett sådant. Andliga förbrytelser få ej med borgerliga, med timliga straff belåggas. I Swerige flyr man ej sådana. Böter, fängelse, landsflykt anwändas för att i andligt hänseende något uträtta. Wi swara: nej, ide för att något uträtta, utan blott för att något förhindra, för att förhinora ofog, skada och förderf. Wi weta mycket wål, att helt andra medel än werldsliga erfordras för att något uträtta. Swag theolog, swag religiös ledare och styresman skulle den wara, som ej wisste detta. Men swag statsman skulle den wara, fom ide trodde fig berättigad att genom yttre och werldsliga medel förs hindra något ofog, någon orått, något brott. År ide allt fådant af andlig nac tur? Gäler slälet i ett fal, få gäller det i alla; Hwilfet wäl ändock ide år mes ningen. Man wil wäl icke helt och Hål let hafwa aflyst böter, fängelse, landsflykt, ware fig fom straff för, eler fom prevene tionsmedel emot alla de borgerliga förbrytelser, fom tillika äro andliga. Sår. skilt om landsflykten tror man fig hafwa sagt något rätt behjertanswärdt, då man förmenar den ide numera funna werfftäls lag, hwarföre man yrkar def afskaffande, och deraf raskt slutar att affall från fyr fan skall wara utan påföljd. Nog fan något wara att erindra mot den statsoch fyrfolåra, fom fåger: den eller den påföljden år swår, år omöjlig att brin: ga till werklighet; derföre bör all päföljd förswinna, derföre bör den förut med på följo belagda gerningen wara fri och o dehindrad. Ar denna slutsais felakrig, få fan wäl skyldigheten att uttänka, om påföljden år antingen omöjlig eller blott swår, ide kringgås. Finnes den wara det för ra, få bör något annat sättas i def ställe. ÄÅr den det sednare, få Fad ett fått att öf werwinna swårigheterna funna utfinnas. Wi tro blott det senare wara fallet med landsflykt. Den är i alla stater ett för gammalt, för naturligt, wi skulle wilja få ga för menskligt forfaringssätt, att den nu, först uu fule böra alldeles ajskuffas. Man jer 1 densammas anwändande en for grymhet. Genom onwåndande af annat blifwer man lätt grymmare. Det fan näppeligen wara omöjligt att få an: wända landsflykt, att dess ändamål wine nes och tillika den bästa, den ädlaste menfle lighet tillgodoses. Den statsman, jom dac.