bog, få häftigt waggande i i det upprörda hafwet, att det war med froårighet fom Coco kunde bibehålla fin upphöjda platå, ehuru han höll fig fast wid den åter: stäende biten af stormassen. Fregatten minstade segel, lade bi, satte ut en af läningsdätarne od) inom mindre ån fem minuter woro Coco, Judy och barnet be friade ur sitt farliga läge. Den stackars negrinnan, fom för barnets slull uthär dat allt, lade det i armarne pä den ofsicer fom fommit dem til hjelp, bwarefs ter hon föll ned sanslös, i hwilket til fländ hon fördes ombord. Coco, fom tagit fin plats akterut i båten, säg om kring fig med förwildade blickar och ut bröt i ett nästan wansinnigt skratt, Hroils fet fortfor utan afbrott tills han fwime — då han anförtroddes åt läkarens wärd. II. Ungkarlen. Aftonen samma dag, på hwilken bars net och de twå negrerna blifwit räddade från wraket genom fregaitens lyckliga uppträdande, satt Mr Witherington af Finsbury Square, ensam i fin matsal, undrande, hwad som kunnat blifwa af