Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1857, sida 2

ywarje lefwande warelse lemnat det, tY om få warit fallet, skulle wi ej uvptagit wåra läsares tid med att beskrifwa ett liflöst föremål. Det år lifwet, fom wi måla, och lif fanns ännu i det sälanda till en lekbell för wågorna öfwerlemnas de skrofwet. J Cirkassiskans föfskabys sa, som war belägen på däck och lyde ligtwis war få starkt fästad, att den emotstätt wägornas wåld, hade tre warelser qwarblifwit, en man, en qwinna och ett barn. De twå förstnämnde wo ro af detta förbannade slägte, fom för få längt tillbaka blifwit ryckt från fina hem på Afrikas warma kust, för att ars beta utan att sjelfwa få skörda frukten af fina mödor; men barnet, fom låg wid qwinnans bröst, war af europeiskt ursvrung, ehuru det nu war dödsdlekt och förgäfwes sökte draga någon näring af fin utmattade amma, utför bwars fare ta finder tärarne strömmade, under det bon ömfom trydte barnet till siit bröst, eller wände det mot lå, för att skydda det för skummet. fom ywarje ny störtsjö stänkte öfver dem. Likgiltigt för allt, utom fin fåra börda, yttrade hon ej en flagan, ehuru hon stälfde af förd, då