Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1857, sida 2

J44A c seende i en lika farlig belägenhet, fom en drunknande, hwilken håller fig fast wid ett segelgarn, od likwål war det i sjelfwa werket säkrare för att sjunka ned i den gapande afgrunden, än mången oceanens kapprännare, hwars besättning ej tänker på någon fara, utan blott be räknar, när den skall nå hamn. Cirkassiskan (få hette detta fartyg, hade afseglat från New-Orleans, ett wackert och wälrustadt skepp, med en laddning, som hufwudsakligast bestod i bomull. Kaptenen war, i detta ords wanliga mening, en god sjöman och hade en rast och härdad besättning. Då de woro ute på Atlantiska hafwet, bade de rätat ut för den storm, wi omtalat och drifwit ned i Biscava wiken, hwarest, som wi framdeles skola förklara, skevpet förlorat masterna och fått en läcka, som trotsade alla deras bemödanden att hälla det flott. Det war nu fem dagar sedan den förskräckta besättningen lemnat ffeye pet i twå af def båtar, af hwilka den ena gid till botten med manskap och allt; men den andras öde war okändt. Ehuru wi sagt, att besänningen öf: wergifwit steppet, följer ej deraf, att