Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1857, sida 2

na tafla, på en gäng så enkel och så sublim, sammansatt af de tre stora elementerna, fanns äfwen en lemning af det fjerde. Wi säga en lemning, ty det war blott skrofwet af ett skepp, afmastadt, lädsprunget, med blott fin öfwersta del tidtals flytande öfwer wattnet, då de swallande wågorna för ett ögondlick Höj de det på sina spetsar. Men detta war sällan, då sjön, den ena stunden spolade öfwer dess skansdäck och det den följande swagt reste sig frän sin öfmwerfwånmning, utsläppande wattnet genom stydeportarne wid dess sidor. Huru många iusen fartyg, furu mån: ga millioner skatter, hafwa ej blifwit öfwerlemnade åt den allt slukande oceanens djup genom oekunnigbet eller fruftan! Hwillen grufwa af rikedomar måtte ej ligga begrafwen på dess botten, huru mången förmögenbet inwräkt mellan deg klippor, för att der hwila til werldens förstöring. Men hur ofantlig den hopas de förlusten måtte wara, har likwäl största delen deraf förorsakats af okunnighet om en af naturens första lager, den om den specifika tyngden. Det stepp, hwil fet wi nyss nämnde, war efter allt ut