afst ind från det brinnande twåwåningshuset. Hwad fom huswudsakligast bidrog härtill war att wädret war så godt som lugnt under högsta branden. Den i aska nedlagda egendomen lärer ej wara brandförsäkrad. — I wår hamn råder nu en stor liflig. het. En flotta af nära 100 fartyg pryder dess redd och sätter en betydlig arbetsstyrka i werksamhet. En otalig mängd bjelkar, fparrar, spiror och timmer komma snart att tas ga afsked från det land, der de tillbragt fina stönaste dagar, och der tiden snart år ins ne, då man får instämma med den snillrike biskopen F. i denna wemodiga reflektion: rått nu finnas inga andra bjelfar och fparrar ån de på riddarhuset, inga andra fpiror ån tornspiror, och inga andra timmer ån fruntimmer. — Den ftora skilnaden mellan stad och land. Som man wet åro många saker annorlunda på landet ån i ftåderna, t. er. sederna, bildningen, smaken, ja, sjelfwa lukten. En ny uppiäckt år i dets ta afsrende dock nyligen gjord af det fwens ska mwmålgörenhetåmötet fom i Stockholm nyligen upplyft ocrom, att landet eger en stor och högst wigtig förmån, hwaraf ftaden synes wara i nåra total mistning, neml. färlef till de åldre fattiga. Det he ter neml. helt enkelt och simpelt i ett tidningsreferat för ett den 26 sistl. Maj hållet möte, att utaccordering af äldre fattighjon är att föredraga för landet, — hwaremot, hwad staden angar, det för klarades wara önskligt att funna utaer cordera de fattiga, der de kunde finna ett kärlefsrikt bemötande, men fom detta torde wara omojligt, böra fattighus der öfverallt bibehållag. När ett tärlefd: rift bemötande finnes på landet, men ej i staden, få har man mellan dessa respektwe kontrahenter uppdragit ett råmarle, som, i den mån det blir mera allmänt belant, sannolikt kommer att hädanefter afskräcka landets fattiga innewånare från inflytta i stad, i akt och mening att der njuta battre fattigwård. Möjligen fan dock i de anförda orden äfwen linga den mening, att kärlken på landet bor inom familjerna, men att karleken i staden år bosatt på fattighuse:, och då är ju allting flart!? (Jujändt.) J föregående N:o af detta Blad har på begäran blifwit införd en actikel rör rande Juledningsorden till den allmänna Gudstjensten. I denna artifel förordas återtagandet af den gamla inlednins sen, sådan den brufades, innan mura rande Handbok 1811 blef antagen, hwars före oc denna till fin nog ändå kända ordalydelse blifvit i Tdningen på begäran upprepad, och derwid insinuerabt, att Dde tusende tufende, fom nu äro mellan 50 och 60 år gamla stulle af själ och I bjerta hylla denna reform. Som un: dertecknad befinner fig wid detta stadium