Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1857, sida 2

AÄA AAAAAAAA mördad, war utom allt twifwel; han låg ännu i sitt blod då Bradford ftod wid sidan af hans säng od) då de bege ge resande i rummet. Hwarifrän skulle wäl en mördare hafwa kommit, och huru stulle ban hafwa förswunnit? Hwarifrån fom blodet vå Bradfords knif och vå hans händer? Den förklaring, att ban, wid äsynen af den mördade, skulle haf. wa tappat knifwen på hans kropp och sedan åter upptagit den, hwarwid äfr wen handen blifwit blodig, förekom dom: stolen alltför osannolik. Det kunde ej gerna finnas nägot starkare bewis. Do maren behöfde knavpt mer än att i kort bet upprepa för Juryn (de edswurne) alla omflåndigheterna; bemifen fogade fig sedan sjeljwe til en fammanhångans de kedja. Inga motbewis kande anför rag, och den anklagades frånwaro från det stelle, der förbrytelsen blifwit begåns gen, kunde ide ens fättag ifråga. Ju ryn begaf fig ide engång in i det får ffilta rum, der def öfwerläggningar mans ligen höllos, före domens afeunnande. Den uttalade, på stället, enhälligt sitt: Kort derefter blef Bradford afrättad.