Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1857, sida 3

pentiers wärdiga medtäflare uppdrar en läng kärleksförklaring slutande med des. fa ord: En enda utwäg äterstär oss; wi taga det som är qwar och öfwerresa till. Bidoca stiger fram. (Tablau.) — Mina barr, waren tosta, eller jag . Ni förstän. Swara nu på min fråga; bwar ärd de stulna penningarna? — Wi bafwa ej mer än 100.000 fr. qwar — swarade den brottsliga qwinnan— År det fullkomligt sanntj — Jag swår derpä. — Näwål; tag då bit pengarne: — Vidocg fid dem. — Näwål; då år oll glömdt; men nämn ej ett ord derom för er man; han skall ingenting weta Härom. owad är beträffar, min herre, få följ mig. — Vidocq förde honom tll Havre ombord på ett fattvg, som just skulle segla till ÅAmerika och ottrade till afstede mFarmål, ni får iof att hänga er på am. nat ställe ån i Frankrife. Vidocq äterwände till Paris, lemnade handlanden fina penningar oc sade: TEr fassör war werfligen tjufwen; 50,000 franes hade han stänkt en dansös; jag bar fidat dem båda öfwer till Amerika; — — — —